is

jag tror benhårt på att ont skall med ont fördrivas. eller var det någon annan som projicerade det i min arma ryggmärg? oklart. 

vad som är klart är att det är ett vinnande koncept. därför blev det tre kilometer löpning igår och mina benhinnor har inte yttrat sig om saken. å det återkommande kärleken oss grannar emellan i detta hus är från och med nu inte ett utav mina eller jay-z 99 problem.. en liten investering på nittio svenska kronor och jag kommer aldrig mer höra mina grannars dåliga musik eller träliga tv. de kommer däremot höra min dåliga musik. en stereokabel, hane och hona rätt upp i röven på stereon och fem meter fri sladd in i levern på datorn bara så var det klartt!

ikväll är det fest här, spellistan (klicka o njut) är klar o basen justerad! PARTYYY!
själv lämnar jag grottan för nått annat skoj.

Arrivederci!

så öser det återigen ner depression över hela härliga sverige o det är dags för hoppet att överge svensken, men inte i denna klaustrofobgrotta, onej, kvällen har bjudit på både det ena och det andra!

eller vad sägs om en helt ny optimal dataställning och farmors hemgjorda hallonsaft?
bättre än så kan väl knappast en domedagsdömd torsdagskväll i november te sig.
i grav brist på turkosblått vatten, ljumma vindar och en snorvarm sol.

ibland händer det alldeles för lite saker i ens liv, eller, ibland har man inte tid för spännande saker i sitt liv.
man måste rodda med vardagstriviala saker för att få ett svenssonliv att gå ihop.
det är tråkigt. mycket tråkigt.
för att överleva de här perioderna av vardag måste man ha något att se framemot, en resa dit eller en besök där eller bara ett litet roligare träningsupplägg en dag, vad som bara det går att längta till och ha som morot för att hugga sig igenom slentrianträsket.

mitt liv ser följdaktligen ut som en jävla adventskalender, och i hela mitt liv har jag smygöppnat alla luckor i förväg innan tomten landat. men det är numera helt omöjligt, man kan inte spola fram dagarna eller månaderna. å jag håller på att krevera!
det är jeeeteelångt till min julafton, så på vägen dit måste jag göra så många luckor det bara går för att inte explodera av otålighet då mitt tålamod är lika stort som ett utsvultet spädbarn.

så jag måste lära mig att gilla läget, inte bara maniskt vänta in en lucka utan chillaxa även i tråkträsket.
eller skaffa ännu fler luckor. mellanluckor kanske?

men helvete.

jag är så trött på att känna mig svag och döende, denna konstanta hunger. jag lever som en slav under min mages vilja. när den börjar viska hunger är det bara att arbeta sig mot mat fortast möjligast, när den skriker hunger finns ingenting att göra. det är bara att lägga sig ner för döden eller hoppas att någon vänlig själ slänger några rester i mitt ohanterbara gap.

just nu ligger jag på dödsbädden, svag och övergiven.  mina föräldrar har lämnat sina hålögda och sönderstressade barn för att återgå till det norrländska lugnet. återigen känns det som om de glömt mig. ska inte jag med upp, är jag en del av detta snuskigt korrekta hamstersamhälle? ja, tamigfan det är jag. kul!

helgen har varit underbar, det har varit småkakor, mysmiddagar med hela familjen och konstrundor.
den lilla rundlagda tanten med tjocka rosiga kinder inom mig måste få tafsa på mjuka penseldrag o dricka vin eller te med småkakor och drömma om kreativitet i fingrarna och få berätta om konsthistoria som sitter som rynkorna runt ögonen ibland. visserligen har prylflatan inom mig också kåtat upp sig under helgen på fotomässan.  men den lilla kärringen är ändå dominerande och oj oj så hon myst. men det var helgen. nu har tanten nattat löständerna och gått o lagt sig.
kvar sitter jag uttråkad och döende.



tack för en fin helg far, mor och bror.

nästa vecka, det är dags nu, komsi kom

wow.

igår var det fredag den trettonde. dagen skötte sig. om man bortser från att jag avbokade jess och ställde om väckarklockan två timmar fel och försov mig. det är så att man blir stolt över sina bedrifter. att försova sig när man börjar tolv är meriterande.

idag regnar det små ludna hamstrar ute och vår tidiga morgon med klätterrep fick ställas in. fem minuter efter det beslutet tagits våldtar någon våran ringklocka och en hackspett fastnar på dörren. sovmorgon är inte aktuellt i mitt liv längre. de morgonlärkorna var en grekisk far och en greks mor som ville ha kaffe... givetvis.
mina egna föräldrar däremot glömde slå på hörapparaten igårkväll, de har lämnat sin dotter som en sommarkatt på hösten och "glömt" ringa, "glömt" att de skulle höra av sig innan de åkte till fotomässan, "glömt" att vi skulle på museum innan. jag är inte bitter.
men hollingworth säger det bra.

just! testade den faaaantastiskt omtalade spikmattan igår. mitt huvud ville explodera, ögonen låg o balanserade på gränsen av att ploppa ut eller implodera... den sensationella värmekänslan och avslappningen sken med sin frånvaro. eventuellt gjorde den mig pigg för det tog 2h innan jag lyckades somna. småkakorna, vinet, brasan och fårskinsfällen var mer lugnande. en perfekt avvägd harmoni tills pappa sökte på "idiot" på spotify och hittade eddie meduza. kanske var det därför ögonen ville lämna kroppen och hårrötterna sköt misilskott omkring sig. oklart.

nej... men då var det dags att dra täcket över huvudet igen.

10 soyalatte, 5 finnar, sömnbrist och ett stängt badhus(men grattis alshammar, verkligen) made my week.

kan hända jag nämnt det förr. men sömn är något jag prioriterar, på morgonen. varje morgon tänker jag att ikväll är det dundax före tolv, till och med kanske före elva. varje kväll passerar klockan tolv och påsarna under ögonen ger upp, sen är det inte vesäntligt om det går en eller två timmar till. självdiciplin.
försöker man få upp mig i god tid på morgonen har man aldrig försökt det förut. det är lite som att försöka köra bil utan hjul, fred flinta kanske gjorde det, men han visste inte bättre.
kaffe är inte något jag tycker om, men det har bevisligen räddat mig från sömngång, finnar är inte något jag älskar heller men det kommer som julbonus till den älskade blödarsjukan, jag väljer att se det som ett bevis på ungdom. stängda badhus däremot, då ska huvuden rulla.
jag skrattar mig inte till döds på pendeltåget från a till b för att sedan hålla andan på en bacillbuss till skanstull för att upptäcka att folk vill slå världsrekord när jag vill bli av med lite pepparkaksfett.
vad vill jag nu ha sagt med detta? ingeting, är bara ofattbart glad att det har landat en låda reztart i hallen så jag fortfarande hinner få i mig frukost när fötterna kliver upp 5 minuter innan de måste cykla till jobbet och glad som en reklamfilm för vanish över att skogsbär smakar sommar i jämförelse med höstregnet waynes soyalatte bjuder på.

skulle inte säga att det är som att flyga med sitt kön, men rätt nära. det går fort utan omänskliga ljud och är i stort sett som att sväva, fast ändå inte då man känner strukturen på det man glider över.
ja jisses vad jag har saknat att cykla. det är helt fantastiskt att de sopat bort löven å att jag trots min fabläs för trasigt gummi cyklade igenom samma glashög två gånger utan att behöva skrika könsord och beställa en taxi.

väl utanför porten efter mitt nattfärgade och endorfinstinna lilla himmelrike blippade jag slentrianmässigt in koden för att komma in, på stenväggen. för där knapparna bor, där hängde endast två sladdar.
någon fruktansvärt lustig prick har snott vår portkodsgrej.
när man cyklar, blir man varm, när man vet att man blir varm har man inte på sig jättemycket kläder. efter trettio minuter utanför sin egen port i ett benmärgskallt sthlm iklädd tights och cykelskor är man inte särskilt het.
sekunder från förfrysningsdöden kom en till svettig tjej iklädd änu tunnare tights och upptäckte problemet. men den kvinnan kom på att hon kände en granne och bad denne komma ner och öppna porten... det tackar jag varmt för.

man kanske borde låna socker av någon granne någon gång någon dag väldigt snart?

stockholm ger mig insikter och nya lärdomar am livet, i storstadsdjungeln måste man sätta hårt mot hårt, slipa armbågarna och slopa jantelagen. om man vill få sin vilja igenom dvs. vilket man vill.
för grannar i all ära, eller nej, men i teorin är grannar bra, har jag hört. men nu är jag trött på att ha hårdporrsfilmer på repeat i hjärnan varje tisdagnatt och en dretfull mansstämma som mumlar med en myndig röst varje kväll från 22 till 04.
eftersom att gubben som kollar på dokumentärer nattetid har blandat ihop min och maxvolym ser jag inget annat alternativ än att själv göra detsamma, samt att städa i högklackat i takt till musiken. jag markerar revir.
i somras hade vi en fin relation, han hade bytt ut tvn mot motionsstavar och sov på nätterna... ingen blir gladare än jag när folk rör på fläsket, ingen blir mer förbannad än jag när man stör min nattsömn.  kommunikation är inte att tänka på, det slutar med att jag får dåligt samvete över att jag klagar på en gammal gubbe. man ska respektera äldre säger ryggraden.  men man ska respektera gravfriden säger påsarna under ögonen. så... shake it.
hårdporrsparet får väl göka vidare, jag vet inte riktigt vad som kan tänkas förstöra deras stund. Än.

vad det här inlägget har med jantelag att göra vet jag inte. än.

jaha, då var det november. hade jag bott i norrland hade det varit vinter nu. i stockholm får man löv i lungorna och orkanblåst i benmärgen.  idag gör det ingenting, för i helgen var det vinter. bruksvallarna har öppnat sina skidspår för säsongen och prognosen sa sol.
inget att tjafsa om så jag och rickard packade in oss i en bil o körde norrut i fredags.
vid midnatt var vi framme, en timme senare låg vi tryggt nerbäddade i en skogsdunge.
lördagen började som utlovat med blå himmel och gnistrande vit snö, perfekt för skidpremiär!
med blåbärssoppa till frukost, betald spåravgift och noggran vallning av skidorna var vi övertända som barn på julafton för att komma ut i spåret.  det enda som ditills kunnat avslöja oss som amatörer var glasögonen, tryggt vilandes på insidan av mössorna, annars var vi från topp till tå minst lika snabba som vilket landslag som helst.
tills skidorna landade på snön och pjäxorna klickades i. 
bruksvallarnas skidspår består av 80% uppförsbackar och vår snabbkurs i vallakunskap gav inte utlovat resultat.
men det blev två glada bakhala bambimil den dagen.



bruksvallarnas uteliv är ganska begränsat, så vi tog oss till funäsdalen och åt oss igenom deras ätbara utbud.
dessutom kämpade vi det sista ur våra blåsklädda tummar på några bowlingrundor i försök att komma över 200 poäng, allt för att få signera väggen på funäsdalens ungdomsgård för vuxna, Villan.
det hade suttit fint att signera en liiite större etta strax ovanför coltings nr#1 autograf, men icke.
från funäs tog vi ett kort stopp på gyllene bocken, skoterrunkarnas absoluta paradis.


tio timmars sömn i vårt frostbitna hem och söndagen tog emot oss lika vackert som lördagen.




en underbar helg med andra ord. den räcker för ett tag framöver. men bara ett litet.

det finns faktiskt få saker som är så bra som frukost tre gånger på en dag och att kliva upp vid fyra på eftermiddan, trots att man gick o la sig innan tolv.  ibland.

en dag som börjar med att växlarna säger klonk och kedjan hoppar vertikalt över alla drev kan inte fortsätta som en bra dag. men som julbonus vet jag nu vilka skruvar man ska undvika att skruva på och har blivit ägare av ett fint lila SL-kort.

eh. de där tre raderna ovanför tog 10 minuter att komponera för att förstå vad jag själv har skrivit någorlunda. jag är trött o lider av allvarlig hjärnbrist. ofattbart jättetrött och ofokuserad.

mitt knark är slut. reztart. det som gör att jag har orkat göra lite mer än vad jag normalt sett brukar hinna med under ett dygn. det som gör att en behövlig sovmorgon fortfarande följs av en frukost eller att energidepåer fylls på även när det är brottom till eller från träningar och jobb. för är det nånting jag är bra på så är det att ha brottom överallt.
tidsoptimism kallas det tydligen. en tämligen värdelös egenskap när man samtidigt blir sinnesförvirrad å svettig av att komma sent. dessutom börjar det bli tråkigt att äta hela tiden, fantasin har sina begränsningar när man för tredje gången under en kväll känner att det är dags för middag. mitt liv har gjort sig beroende av knark, men nu är det slut å jag sitter o gnager på en selleribit.  det funkar sådär.

om sex timmar ska jag upp igen.  jag skulle kunna säga att livet... det funkar sådär just nu.
men det blir bättre.
godnatt.

om en timme blir klockan lika mycket som den är nu. som att vinna på lotto. grattis. en timme av sömntrots till godo.
varför är man bara trött på morgonen och halva dagen? framåt eftermiddagen,kvällen och natten är ju tröttheten borta totalt. inte genomtänkt.

nån dag i framtiden ska jag raka av mig håret, frågan är hur snart. hur snart i livet är jag beredd att se ut som ett penishuvud? ett ollon med små öron.

jahopp. då har man köpt på sig ett par snabba längdsskidor och pjäxor med ett par vasaloppstestade deluxestrumpor samt ett par oanständigt långa stavar. då är det bara att börja dricka blåbärssoppa så är jag redo för sjunde mars.

skidförsäljare är härligt diskriminerande, på ett positivt sätt, så länge man kommer norr om gävlebocken. för kommer man från norrland ska man ha snabbare skidor,då en norrlänning kan åka skidor. det ligger latent i vårat blod. jag litar på det.

dags att köpa blåbärssoppa, ungefär hur mycket måste man dricka i veckan för att klara vasan på ca 9h?

det har slagit slint.

ingen hatar stickning och virkning mer än mig. det är en sysselsättning som tillhör pysselfascisterna.
detta hat står troligen min gamla syslöjdslärare Guuun för. skåningen utan haka, säkert en fantastisk människa, men när man är 10 bast och lika smidig som en elefant fastgjuten i en ångvält och tvingas virka en grytlapp(singular ja) i bajsbrunt på slöjden under ett helt år kan man omöjligt minnas det som en älskvärd sysselsättning.
jag blir bara nervös och får handsvett och dåligt självförtroende när folk virkar en mössa på en lunchrast eller gör ett mönstrat pannband lite lätt å snabbt i liften påväg upp mot nått berg.

ingen älskar fika mer än jag. småkakor, fikabröd och en kopp te. eftersom jag bara sov 12 h inatt och kände att det behövdes lite energi på eftermiddagen så valde jag en kopp kaffe istället för rutinmässiga tekoppen. stort misstag. tio minuter senare står jag i kassan på panduro och har nyss betalat för garn och en virknål.
men hur gör man?

kan se det trassliga bajsbruna garnet framför mig med virknålen i ena handen och garnet i den andra, så långt är jag med... sen känner jag för första gången på 11 år att jag saknar Guuuns gälla skorrande R och otåliga pekpinne. men har jag köpt ett surt äpple, så måste jag bita i det.
men det var sista gången jag dricker kaffe.

fjärilarna kvittrar i tjocktarmen och tårna dansar jitterbugg, jag är kär.
jag förespråkar inte materialism, men jag förespråkar cyklar.
välkommen hem älskling.